J-vla pms....
Mitt tv-förbud gick inte som jag planerade. Fanns så mycket bra på tv att jag inte orkade att inte titta. Och Kristoffer du får kameran när jag köpt en ny, när det nu blir.
Imorgon ska jag upp och jobba igen.. Samma tur som idag, orka...
Jag var inte ens ute och gick idag, sov istället, inte det bästa och nu sitter jag här och äter chol'klad, inte det bästa heller.
Jag har haft sådana sorgliga tankar i huvudet hela veckan, vet inte vad det är med mig. Känner att jag inte vill vara ensam, jag saknar alla, är besviken på att jag inte träffar dem så mycket, tänkt på min uppväxt. Kan inte fatta att de minnerna kommer upp nu. Ett speciellt. Jag kommer ihåg att jag grät, grät och kunde inte sluta gråta. Började hyperventilera och pappa fick komma och trösta mig för mamma kunde inte det, allt detta för att Kristoffer hade hällt ut allt mitt shampoo och balsam. Undrar hur mitt psyke egentligen var under den tiden, förstört och det tog nog ett par år att fixa det med hjälp at vänner och familj. Ett till minne jag hade i huvudet idag var nog en jul då jag och Kristoffer hade fått julklappar av mamma och det enda jag kunde tänka på var att hur mycket hon hade lagt ut på dem. Vi kanske fick 8-9 st var. Och jag tänkte hur dyrt det var och huir mycket alkohol mamma kunde ha köpt för det istället för julklapparn till oss, Vilket barn tänkte så?? Att alkohol skulle vara viktigare än sina barn?? Tur att jag var så liten när detta hände att jag inte kommer ihåg så mycket. Skönt är det iallafall. Undrar hur min personlighet skulle vara om mina föräldrar hade varit ihop och att mamma inte hade börjat dricka?? Det kommer jag aldrig att får veta.
J-vla vecka, jag är så känslosam, gråtit en tår lite här och var och sovit way för mycket. J-vla pms säger jag bara! Tack att det snart är över så jag slipper dessa konstiga känslorna. Jag vill inte vara såhär känslosam, det är så jobbigt.
Fan varför har man pms, det finns inget bra med det alls, dessa sjuka hormoner, alla känslor som virvlar omkring, kroppen som känns så svullen och man vill bara ligga under täcket hela tiden.
Nu ska jag se på American pie - naked mile.
Heja Bosnien och SVerige i eurovision!
Jadu, tyvärr så påverkar det som hänt en innan man minns oxå. Undermedvetet har pappas missbruk påverkat mig mycket, mycket av allt från hans missbruk dök inte upp fören i senare år. Men vi har överlevt och vi fortsätter göra det, vi kanske till och med har blivit starkare av det på andra områden. Älskar dig kusin vitamin ;) Kram Pernilla
Såna minnen kommer ju upp då och då när man har tid för sig själv och det är nog ganska naturligt att de kommer upp nu när du har flyttat hemifrån. Då har man ju inte folk runt sig på samma sätt som innan och man måste hitta ett nytt förhållningssätt till allt och alla. Tror att det är bra att verkligen gå igenom sina undermedvetna tankar ibland, så man kan släppa dem och gå vidare, med lite mindre tyngd på axlarna. Man får acceptera att såna otrevliga saker hände, inte älta och klandra sig själv för saker man kände i barndomen. Bara för att du kände skuld för att din mamma spenderade pengar på er istället för på alkohol betyder inte att du var ett 'konstigt' barn. Det visar ju att du älskade din mamma och ville inte att hon skulle må dåligt, du visste ju inte då att alkohol är skadligt och beroendeframkallande. Jag själv sparade alltid mina pengar när jag var liten och kände skuld om jag inte gjorde det, bara så att jag kunde hjälpa till när vi inte hade några pengar kvar i slutet av månaden för att pappa valde spenderade dem på droger. Grät flera gånger så mycket att jag inte kunde andas och började hyperventilera när mamma och pappa bråkade när han var full och hon blev galen, men vad ska man göra. Våra föräldrar är bara människor i slutändan, de gör (tyvärr)också dåliga val som går ut över sin familj. Förhoppningsvis blir de bättre och friskare i framtiden. Pappa har inte knarkat på flera år och han arbetar och mår mycket bättre. Tror det har mycket med att göra att ungarna blir äldre och börjar sätta gränser så de verkligen inser hur djupt de har sårat en ibland. Nu är det bara upp till oss att inte göra samma sak mot våra framtida familjer.
Det gör en bara starkare att gå igenom svåra saker och vi blir mycket mer fulländade, inga air-heads här inte ;)
Ps. Eurovision är AWESOME! Vill till Oslo och kolla nästa år :p
<3 Kramar!
JÄVLAR vilken lång kommentar! Oops :p
