Vad är det för fel på mig??
Händerna skakar, rösten sviker mig, hjärtat slår 1000 slag i minuten, jag vill bara springa därifrån, min hjärna är helt tom.....
Ja så känner jag mig när jag ska hålla en muntlig pressentation eller när vi ska diskutera en text.
Jag suger på det......
Jag kan verkligen inte diskutera i en stor klass på 20 pers, min hjärna blir helt tom och inte ett enda argument eller tanke sätter sin fot där inne. Vad är det för fel egentligen?? Jag vill verkligen vara en sådan person som kan diskutera, som har åsiker om allt och lägger sig i, men nej naturen vill inte att jag ska det. Den vill att jag ska sitta tyst på min stol och bara lyssna på alla andra. Why?? Jävla natur!
igår hade vi som sagt seminarie och jag var som sagt panikslagen inför det. Jag funderade på att skolka men det var ju det första seminariet så det kunde jag ju inte. Under förberedelsen var jag ganska tyst, fattade inte texten alls och alla andra i min grupp satt och diskuterade och jag var tyst som en mus :/
När vi skulle komma överens om vad vi skulle presentera skulle jag ha begrepp och författaren till texten. Begreppen kunde jag inte även fast vi hade precis gått igenom det på föreläsningen. Pinsamt värre! Jag har så dåligt minne!! Små saker kan jag komma ihåg, ontressanta saker men inte de viktiga sakerna. Vad är det för fel på mig??
När jag har läst klar en text så har jag ingen aning om vad den handlar om. Inget verkar stanna kvar i hjärnan! Varför? Kanske har det med att jag inte har pluggat något sedan förra året och inte riktigt kommit in i det hela med högskola. Men det är så jobbigt för jag vill inte verka dum.
Texten vi hade handlade med om brottslighet, mitt ämne men ändå hade jag inte en enda synpunkt om den. I denna takt kommer jag väl inte bli polis förrän jag är 50 eller nåt. jag måste kunna diskutera, reflektera, argumentera för/emot, ha synpunkter och kunna komma ihåg saker och ting innan jag sätter en fot på polishögskolan. Tänk om jag aldrig kommer kunna göra det :( vad ska det blir av mig då?? Polis är ju det jag vill bli more than anything men dessa saker är ju viktigt att kunna. Jag vill ju vara en av de bästa studenterna på polishögskolan! Okej jag kanske har några är till jag ska börja där och kanske dessa problem snart är lösta. Jag hoppas det. Att bara det släpper och massa argument hoppar in i hjärnan på mig. Snälla gör det!!
Att diskutera handlar för mig om att kunna saker om ting om ämnet. Annars kan man ju inte argumentera för och emot något. Om jag inte kan något om ex. irka-kriget hur ska jag du kunna diskutera om det.
Det känns som om jag måste göra radikala förändringar i mitt liv nu....
Ja så känner jag mig när jag ska hålla en muntlig pressentation eller när vi ska diskutera en text.
Jag suger på det......
Jag kan verkligen inte diskutera i en stor klass på 20 pers, min hjärna blir helt tom och inte ett enda argument eller tanke sätter sin fot där inne. Vad är det för fel egentligen?? Jag vill verkligen vara en sådan person som kan diskutera, som har åsiker om allt och lägger sig i, men nej naturen vill inte att jag ska det. Den vill att jag ska sitta tyst på min stol och bara lyssna på alla andra. Why?? Jävla natur!
igår hade vi som sagt seminarie och jag var som sagt panikslagen inför det. Jag funderade på att skolka men det var ju det första seminariet så det kunde jag ju inte. Under förberedelsen var jag ganska tyst, fattade inte texten alls och alla andra i min grupp satt och diskuterade och jag var tyst som en mus :/
När vi skulle komma överens om vad vi skulle presentera skulle jag ha begrepp och författaren till texten. Begreppen kunde jag inte även fast vi hade precis gått igenom det på föreläsningen. Pinsamt värre! Jag har så dåligt minne!! Små saker kan jag komma ihåg, ontressanta saker men inte de viktiga sakerna. Vad är det för fel på mig??
När jag har läst klar en text så har jag ingen aning om vad den handlar om. Inget verkar stanna kvar i hjärnan! Varför? Kanske har det med att jag inte har pluggat något sedan förra året och inte riktigt kommit in i det hela med högskola. Men det är så jobbigt för jag vill inte verka dum.
Texten vi hade handlade med om brottslighet, mitt ämne men ändå hade jag inte en enda synpunkt om den. I denna takt kommer jag väl inte bli polis förrän jag är 50 eller nåt. jag måste kunna diskutera, reflektera, argumentera för/emot, ha synpunkter och kunna komma ihåg saker och ting innan jag sätter en fot på polishögskolan. Tänk om jag aldrig kommer kunna göra det :( vad ska det blir av mig då?? Polis är ju det jag vill bli more than anything men dessa saker är ju viktigt att kunna. Jag vill ju vara en av de bästa studenterna på polishögskolan! Okej jag kanske har några är till jag ska börja där och kanske dessa problem snart är lösta. Jag hoppas det. Att bara det släpper och massa argument hoppar in i hjärnan på mig. Snälla gör det!!
Att diskutera handlar för mig om att kunna saker om ting om ämnet. Annars kan man ju inte argumentera för och emot något. Om jag inte kan något om ex. irka-kriget hur ska jag du kunna diskutera om det.
Det känns som om jag måste göra radikala förändringar i mitt liv nu....
Kommentarer
Trackback
