Saknar..
SAtt och kollade på gamle bilder och jag saknar min gamla lägenhet i Assberg. Alla minnen som skapades där, närheten till Sofia och Emelie och mina familjer <3
Det är jobbigt att inte bara kunna gå några meter och se ett välkänt ansikte och prata lite skit. Det är jobbigt att inte kunna ta en snabb tripp till Kinna eller Torestorp för att prata lite med mamma och pappa.
Jag känns som om allt glider ifrån mig. Jag känner mig inte som samma tjej jag var innan jag flyttade till Trollhättan och det stör mig. Jag känner mig inte lika sprallig som jag brukade vara. Inte ens i skolan kan jag vara det. Ingen känner mig så väl att jag kan visa den sidan av mig så den faller i glömska.
Håller jag på att växa upp??
På ett sätt måste man väl det men vem har sagt det? Jag har ett antal vuxenpoäng men känner mig inte vuxen. Jag blir fortfarande nervös att ringa samtal i okända personer och skjuter upp saker och städar typ aldrig =P
När jag kommer hem denna helg kan jag vara mig själv. Att vara "hemma" existerar inga problem.
Vad är då lösningen?
Jag kan ju inte flytta hem igen - kommer inte på frågan!
Får helt enkelt försöka hitta mig själv igen.
Försöka öppna upp mig mer för klasskamraterna.
Visa dem en annan sida av Louise - en som är rolig att hänga med.
Jag måste hitta min meningsfullhet!
Snart sängen. Natti natti. Sov gott. God natt. Bonne nuit. Sleep tight. Good night. Imorgon är en ny dag...
Det är jobbigt att inte bara kunna gå några meter och se ett välkänt ansikte och prata lite skit. Det är jobbigt att inte kunna ta en snabb tripp till Kinna eller Torestorp för att prata lite med mamma och pappa.
Jag känns som om allt glider ifrån mig. Jag känner mig inte som samma tjej jag var innan jag flyttade till Trollhättan och det stör mig. Jag känner mig inte lika sprallig som jag brukade vara. Inte ens i skolan kan jag vara det. Ingen känner mig så väl att jag kan visa den sidan av mig så den faller i glömska.
Håller jag på att växa upp??
På ett sätt måste man väl det men vem har sagt det? Jag har ett antal vuxenpoäng men känner mig inte vuxen. Jag blir fortfarande nervös att ringa samtal i okända personer och skjuter upp saker och städar typ aldrig =P
När jag kommer hem denna helg kan jag vara mig själv. Att vara "hemma" existerar inga problem.
Vad är då lösningen?
Jag kan ju inte flytta hem igen - kommer inte på frågan!
Får helt enkelt försöka hitta mig själv igen.
Försöka öppna upp mig mer för klasskamraterna.
Visa dem en annan sida av Louise - en som är rolig att hänga med.
Jag måste hitta min meningsfullhet!
Snart sängen. Natti natti. Sov gott. God natt. Bonne nuit. Sleep tight. Good night. Imorgon är en ny dag...
Kommentarer
Postat av: Sofia
Jag vägrar att bli mindre sprallig bara för att man ska bli vuxen, aldrig aldrig aldrig! Men känner också att jag har blivit lite mindre Sofia-aktig, tråkigare och mindre framåt den senaste tiden, fast jag skyller på sömnbrist och vintern. Snart är det vår och då blir allt mycket bättre och man blir mer livlig, jag lever på hoppet i alla fall! :p
Vi får leka tonåringar i helgen, inga vuxenproblem ska existera i våra hjärnor och vi ska bara va precis som vi är, woho! :)
Trackback
